Nu har jag suttit fastklistrad på mtv.se aningens för länge. Anledningen är att jag kikade igenom några klipp från MTV Movie Awards som gick av stapeln för några dagar sen.
Twilight blev ju den stora vinnaren där – till min stora förtjusning...

Jag fastnade aldrig för Romeo och Julia, Titanic eller någon annan uppenbar kärleksfilm när jag var yngre. Jag har aldrig varit den überromantiska bruden och har heller aldrig varit den som valt kategori "kärlek" när det gällt film.

Så när jag väl såg Twilight för några veckor sen var knappast förväntningarna dunderstora. Jag var heller inte särskilt påläst, när mina killkompisar frågade vad det var för slags film var mitt spontana svar "någon rysare, typ vampyrer som dödar allt och alla".
Vilket givetvis inte var ett dugg nära sanningen.
Därför var det rätt tragiskt att sitta bakom en kudde och grina när sluttexterna rullade, killarna var lätt irriterade på mig  och jag tror till och med de ska ha internmöte snart angående om jag får vara med på fler movienights...

Och här kommer den tragiska sanningen:
Jag har sett filmen fem gånger på tre veckor.
Under samma tid har jag läst alla fyra böcker och överväger faktiskt att läsa dem en gång till.
Jag sitter fortfarande och grinar som en liten fjortis när sluttexterna rullar.



Och den obligatoriska bilden, enligt säkra källor (typ Blondinbella) får man fler läsare om man har bilder i inläggen. Jag ger det en ärlig chans.


Det var nog dagens bekännelse?!

Dra mig baklänges i en nerspydd geggpöl, vilken underbar start på sommaren!!!

Säga vad man vill om Babyshambles, och framförallt den rätt äckliga sångaren Pete Doherty, men de är mer festival än de flesta frekventa festivalmupparna. Nästan mer än Gula Mannen är (!).
Jag såg Babyshambles ifjol när de spelade på Hultsfred. Det var varken en bra spelning eller särskilt konstnärligt, men det var ändå en av höjdpunkterna.

Så summan av Peace & Loves större bokningar är att den är klockren. Nu återstår väl bara att hålla en tumme för att de dyker upp...

Det är inte ultimat att vakna klockan 9 när man börjar jobba exakt samma tid.
Jag tog det som en värmlänning = drog ett djupt andetag, svor högt, insåg att jag hade huvudvärk, kröp ihop som en boll i ytterligare fem minuter innan jag släpade med hunden ut i regnet och tyckte att jag var ynkligast i hela jävla världen.

Jag hittade den här puffen på Aftonbladets hemsida igår:

Varför är jag inte förvånad?
Exakt så där har jag också velat göra x antal gånger när medtrafikanterna är allmänt otrevliga. Lastbilschauffören saknade tydligen den där gränsen som 99 procent av alla andra sitter på... på sätt och vis klandrar jag honom inte.

{youtube}2DO6Y9_5e7A{/youtube}

Här borde rätt video vara, så slipper ni trycka på länken.

The Bloody Beetroots feat Steve Aoki – Warp