Jag har en kollega (Tomas, chefredaktör på tidningen Gate) som lustigt nog och utan förklaring börjar kalla mig för "vesslan".

Jag har mest fnittrat åt mitt nya smeknamn, men igår bestämde jag mig för att läsa på lite och insåg att det faktiskt fanns en del likheter.
Kommentaterna som är tillagda i kursiv stil är skrivna av mig och är alltså väldigt vinklade. Men samtidigt är det ingen som opponerat sig mot dem.


Vesslan och människan
Arten kan medföra viss skada på fastigheter i och med att den gärna bosätter sig under golv eller i uthus. Dessa skador är dock ringa och torde uppvägas av att det är trevligt att ha en av Sveriges piggaste och charmigaste krabater runt knutarna samt att den håller området fritt från möss och sork.
(Kommentar: Ja, jag kan vara lite klumpig och förstöra saker ibland, men jag är åtminstone rätt fredlig av mig. Tror mamma ser mig som charmig eftersom jag trots upprepade nedstökningar är välkommen hem till henne)

Jakt på vessla
Avskjutningsstatistik finns för åren 1955-1972. Mellan 1957-1972 sköts eller fångades i medeltal cirka 650 vesslor per år. Statistiken kan inte användas för att undersöka status och beståndsutveckling i och med att jakten bedrivits i mycket liten skala.
(Kommentar: Jag har gjort lumpen och kan det här med att skrika "SKYYYYYYYDD" och slänga mig platt på magen.
Har även kompanirekord i hasa-sig-assnabbt-längs-marken-utan-att-bli-upptäckt. Så risken att jag skjuts är minimal)

Födointag
Vesslans höga ämnesomsättning gör att den måste äta ofta.
(Kommentar: Sant)

Vikt och storlek
En fullvuxen hona av snövessla är liten som en mus och väger inte mer än 50 gram medan hanen kan väga dubbelt så mycket. Längden är cirka 20 centimeter.
(Kommentar: Lägg till "kilo" framför "gram" och jag är ett typexempel, jag anser dessutom är tre äpplenär ungefär 20 centimeter så även på den punkten faller jag väl in i normen)

Fiender
Inga rovdjur i Norden har så många fiender som vesslorna. Främst räv, ugglor och rovfåglar skattar bestånden hårt men många tas också av tamkatter.
(Kommentar: Jag har skaffat jaktvovve för att freda mig själv, funkar alldeles utmärkt)

Jag ska erkänna en grej – att vara redaktör på en blaska är helvetet på jorden ibland. Små droppar gör att man inombords helst bara vill explodera.

Känslan för var att impulsivt slänga ner burkjäveln (datorn) två våningar rakt ner på Sveavägen, plocka ihop det mest nödvändiga och sen ta en taxi ut till Arlanda för att ta första bästa flyg till en öde ö. Skitsamma om jag skulle bo i ett träsk som Robinson-deltagarna, bara jag aldrig mer skulle behöva se en dator...

Som tur var har jag gått en egensnickrad kurs i anger managment och lärt mig att inte följa impulsen.
Istället drog jag ett djupt andetag, svor något väldigt omoget och barnförbjudet under en halv minuts tid och löste sen problemet.

Mycket bra!
*klapp på axeln*

Dessutom är jag killförkyld och detta innebär att jag är ynkligare än någonsin och beter mig som att jag tuggat taggtråd och ätit huggorm i tre veckor.

PS: 99,9 procent av tiden är det underbart att jobba. Jag har egentligen ingenting att klaga på...

Klädkod: Knälång klänning...
Jag fokuserade stenhårt på att förlänga mig till åtminstone tre äpplen med högre klackar än normalt så jag missade den lilla detaljen, haha... förklaring på denna bild kommer längre ner.

 

Hur som helst. För att ta det seriösa först:
Studentmagasinet nr 2 är ÄNTLIGEN skickat.
Helt ärligt tror jag aldrig att det varit så mycket krångel förut.
Internet, mejl, ftp, med mer var mestadelen av förra veckan nere och hur simpelt är det att jobba då?
Hmm, ni kan nog gissa själv.
Jag bitchade ur totalt på min dator och den ska vara glad att den överlevde mitt utbrott...

 

Lördagen spenderade jag på Gräv 09 i Örebro.
Det var årsmöte för Föreningen Grävande Jouranlister och jag kan utan kryddning påstå att svenska eliten av kriminal journalister var där. Ett namn som ni säker känner till: Janne Josefsson.

 

Jag kikade bland annat in en panel som diskuterade hur bloggar och exempelvis Facebook och Twitter förmodligen kommer att integreras i papperstidningar i framtiden.
Sen var det en paneldebatt om Kriminella gäng. Den imponerade inte stenhårt då innehållet inte blev vad jag trodde.
Lunchen var i alla fall god och vi fick hela två skålar sås till vårt bord *wooow*
Avslutade med att delta på en panel om Hot och våld mot journalister. Intressant. 

 

Eftermiddagen gick ut på att jag och min vän Karro (som jobbar på Borås Tidning) försökte leta reda på ny outfit (vi misslyckades).
Därefter ville vi köpa varsin spade, men vi gick vilse någonstans mellan Drottninggatan och hotellen. Nu i efterhand är jag förvånad över att man faktiskt lyckas med att gå vilse i Örebro.

 

Banketten på kvällen var rätt cool. Vi käkade tufft god mat, drack tjockt rödvin, lurade till oss vitt vin efter tre glas rött, applåderade vinnarna i de olika Guldspadeklasserna, insåg efter kaffet att medelåldern på deltagarna var mer i stil med  40 +.
Dessutom var vi de enda som tydligen hade missat klädkoden "knälång klänning" (se bilden).
Så vi tog en taxi till nattklubben Strömpis och dansade sönder både klackar, frisyrer, strumpbyxor och leder.
Avslutade med att gå hela 400 meter till Burger King och beställde in fyra påsar chili cheese, en stor pommes frites, beadipp och en stor coca cola. Sen tog jag en taxi till hotellet som låg 200 meter bort...

 

Dagen efter var ett rent helvete för mig som knappast är berikad med nämnvärda muskler... Det kändes som att varenda muskel i kroppen hade atombombats.
Och det var ett underverk att jag tog mig ur sängen, kunde städa bort nattmaten pommes frites med beasås ur sängen, ta mig ner till frukostbuffén, ta mig upp till rummet packa, och ta en taxi till bussen...

 

Sammanfattning?
Sjukt kul avslutning på tryckveckan.
Lite varierad kvalitet på seminariumerna.
Bra kontakter som knöts.
Fina idéer och nya inspirationer som infann sig.
Kanonbra avslutning på natten.
Ett helvete på söndagen.

 

 

Två dagar till tryck. Knappt.

Läget just nu:
* Alla sidor redigerade och klara. Som vanligt är det bara ledaren kvar. Den tar vi i sista sekund då krampen i hjärnan är konstant.

 

* Kaffemaskinen är död. Inte medvetslös. Död.

 

* Skrivaren har slut på färgpatroner. Allt är helt uttorkat, precis som Sahara precis innan regnperioden.

 

* Mejlen har influensan. Den fungerar stundvis. Igår till exempel gick det att skicka mejl, men inte ta emot. I dag går det att ta emot mejl, men jag kan inte svara på dem.

 

* Min kontorstelefon är lika död som kaffemaskinen. Den ska begravas.

 

Summan av det här är att mitt humör inte är på topp.
Just so you know...