Kan någon ta emot mig om jag ramlar?
Jag är 160 centimeter lång. Väger 0,05 ton. Duschar varje dag och använder deodorant.

Vi ligger i tryckvecka två och denna gång är det Studentmagasinet som det är fullt fokus på.
Jag sitter här i mina nya glajjor, ser vad jag gör och fascineras av att jag har haft så otroligt kass syn utan att ens notera det.
Hur korkad får jag bli???

Jag skyller allt på att jag är ett halvt ägg

Hur som helst. Förlåt för min frånvaro. Det har varit lite mycket på senaste tiden, jag har haft världens fokusering på att just fokusera. 

Ljuspunkter:
* Det är NÄSTAN vår. Ge det någon vecka och vi är i hamn!

* Vi har haft världens bästa praktikanter på redaktionen. I fyra veckor har Hanna och David varit här, nu har de slutat och det är jävligt öde.

* Studentkrönikörerna är hetare är någonsin, jisses! Jag var tvungen att stanna upp, skicka ett mejl via en provosorisk mejlserver (vår ordinarie är kraschad) och ge dem all credd man kan! Löööv!!! 

Jag träffade Volbeats sångare Michael Poulsen igår.
Han var riktigt cool. Och självklart tog vi en bild tillsammans där vi sprider budskapet jag mer eller mindre är ambassadör för nu för tiden....

L as in LOVE!!!

För övrigt blev intervjun superbra och Michael berömde mig till och med efteråt för de annorlunda, men relevanta, frågorna som uppenbarligen aldrig någon ställt honom mot väggen med.
Stort.
Jag fick dessutom ett tack-sms efter spelningen igår.
Ljuvligt...

Jag tror att Petrus och jag har en synkad hjärna.
Han är dj inne på redaktionen och jag kom helt plötsligt på att: "shit va längesen det var vi lyssnade på Bloody Beatroots!".
Precis i samma ögonblick så satte han på just dem.

Tyvärr verkar det bara vara vi två som uppskattar musiken.
En företagskontakt ringde precis och han förstod verkligen inte hur vi stod ut med den italienska elektromusiken i bakgrunden.
Jag skulle vilja säga att det är en inlärningsfas, sen är det rätt soft att lyssna på.

Här är en spelning med dem som finns på youtube.com...

De spelar alltid med masker på sig. Men jag har ju haft privelegiumet att se dem utan masker när jag intervjuade dem 2008-08-08 i Stockholm. Söta killar. Och otroligt roliga!

För övrigt är jag åt helvete förkyld.
Lever på alvedon, Piggelin-glass, nässpray och coca cola just nu.
Jag försöker förneka alla symptom så gått det går. Varje morgon inbillar jag mig att feberkylan är trötthet, att snoret är från eventuellt hundhår på kudden (inte för att vovven sovit på dessa sängkläder, men ändå), att värken i kroppen är träningsvärk (om man kan få träningsvärk av promenad på en kilometer?) och att nattens helt uppfuckade drömmar beror på för mycket kaffe.