Lärkan har blivit våldtagen! Åtminstone i sin yrkesmässiga roll som webbredaktör...

Jag kanske ska dra storyn från början. Det är så att vi även gör en gymnasietidning och även har en hemsida till den tidningen. Och just det hemsidan blev i förmiddags hackad!
Det är värsta grejen som kan hända, Lärkan som är webbredaktör känner sig skändad, våldtagen, har ont i hela kroppen och framförallt i huvudet. Som att någon penetrerat honom genom ögonen. 

Nu var inte skadan asstor och läget var under kontroll inom fyra minuter.
Så här såg det ut...

Som plåster på såren fick Lärkan äta lunch i soffan och kolla på Smala Sussie med mig.
Vi har nämligen en egen liten myshörna på redaktionen, med platt-tv och dvd. Helt underbart!
Så idag har vi sett första halvan av Smala Sussie. I morgon avslutar vi den och på fredag är det en ny film som gäller.

Jag skojar inte när jag säger att denna dag har innehållit minst 59 mejl. MINST!
Helt sinnessjukt.
Så fort jag gått från datorn, om så för att hämta ett glas vatten (okej, nu ljög jag, en kaffe), så har det ramlat in fyra nya mejl.

Alla ni som försöker få kontakt med mig via mejlen – sorry om jag inte svarar lika snabbt som blixten själv. Vill ni något jätteviktigt föreslår jag att ni ringer istället.

Någon ny skojig iaktagelse?
Nja. Det skulle väl vara att Petrus och Tomas strålat samman och avlöser varandra med att pumpa ut askass musik. Så med det kan jag bara konstatera "länge leve hörlurar som är isolerade från utomstående ljud!".

Hade jag varit ett barn hade jag även noterat att fem räddningsfordon tutat förbi på Sveavägen, att 7 Elevens brownies ser sjukt lockande ut, att det var en skitful tant på tunnelbanan imorse och att det bara är 310 dagar kvar till julafton.

Men nu är jag 25 år och försöker tänka vuxna tankar...

Mitt första jobb på det här företaget var att boka en intervju med tomten. Det var stort. Bortse från att jag ser ut som ett färgblint trash med u-formad rygg och inåtputande röv...

Skoj måndag.
Kickade iväg hela morgonen med att skriva in intervjuer.

Sen tvingade jag med Petrus till husmansstället Hubertus och tryckte mos, brunsås och världens största köttbulle (kommer inte på vad det heter nu och Petrus ignorerar mig när jag frågar).

Direkt efter det ramlade vi in på Sony BMG:s kontor och gjorde en intervju.

Eftermiddagen har ägnats åt att skriva ut ännu fler intervjuer. Och så är det konstaterat att Mötley Crüe kommer till Peace & Love i sommar. Det i sig gjorde att jag markerade veckorna 26, 28 och 29 som "på resande fot". Borlänge, Hultsfred och sen Hultsfred igen. Mer lär tillkomma.
Behöver jag påpeka att sommaren är en av de bästa tiderna på det här jobbet???

Sen vill jag ordbajsa ur mig om två andra punkter:

1) Jag försöker memorera hur min gymnasietid var. Det jag minns mest är att vi hade över-vegansk mat i matsalen och att lärarna vägrade svara på frågor face-to-face. Istället fick man bara ur dem "kolla mejlen". De skötte allt via den vägen. Undrar om det är så fortfarande? Broby Grafiska Utbildning i Sunne gick jag på. Jisses vilken tid...

2) Jag har ätit tre frukter idag. Jag har fått 49 mejl. Det var en asrolig läsare som ringde, helt underbart kul samtal. Jag har haft två fnitteranfall ala Big Bang. En Red Bull kostar 23 kronor på 7 Eleven.

PS: Tomas som är chefredaktör på Gate Report kan ha en av de sämsta musiksmakerna någonsin. Jag ska aldrig mer klaga på den franska skitmusiken som Petrus brukar pumpa ut, haha...

Efter fredagsmötet fick jag ett infall som slutade 34 mil från Stockholm. Nämligen i Värmland...
Jag drog lite spontant och impulsivt till Karlstad och Sparzanzas releasekalas. Orkade inte ens åka hem och hämta grejer (typ ombyte, tandborste, överskattade saker).

Väl framme överraskade jag de två herrarna som kantar mig på bilden, (Johan till vänster, Erik till höger, båda singlar) som råkar vara mina best buddies. Jag låter det vara osagt om jag är lika älskad av dem, men, ja, ni vet... jag är jämförbar med en böld i arslet under en cykelsemester, jag finns där.

Sparzanza var tokigt bra. Det fanns dock två punkter som sög riktigt hårt:
1) Ljudet studsade runt i lokalen likt en gummiboll. Inte alls kul när man vet att det kan låta en miljard gånger bättre.
2) Det var tre slagsmål bara under den dryga timmen de spelade. Att folk aldrig kan hålla sams! Har man betalat 130 kronor inträde borde det vara för att njuta av musiken, inte för att köra fylleslagsmål med käftsmällar som aldrig träffar rätt.

Lördagen var en stinkande stresshistoria.
Vaknade med lätt huvudvärk på pappas soffa.
Hann umgås med honom i hela två timmar innan jag hämtade min bil och drog till mamma.
Drack en liter kaffe under en timme med henne och hann även krama lillasyster innan jag drog vidare och mötte upp tvillingsyster.
Shoppade rena kläder tillsammans med henne, bytte om och drog sen vidare till gammelpäronen som bjöd på middag.
Hängde med dem i två timmar och busade/snosade på min vovve som bor hos dem nu när jag praktiserar arbetsnarkoman.
Sen full fart hem till Stockholm.
Puh.
Tanken var att jag skulle gå ut och krama på kompisarna på något nytt inne-pinne-ställe, men det sket sig eftersom jag somnade vid ett obevaktat ögonblick. 

By the way: Kram i efterskott!