Misslyckades att infoga en Witchcraft-bild i förra inlägget. Här kommer den. Hav överseende ungdomar!

Fredagens program

Låt oss fortsätta med att blicka framåt över de kommande tre dagarna och nätterna, så att även ni som fastnade på campingen med ett trött hångel eller gamnacke kan skämmas lite i efterskott, om inte annat.

Attack på torsdagsprogrammet! Del 1 av 3:

13.30 Grand Magus (Zeppelin Stage) bild från festivalen 2004
Fjärde albumet, Iron Will, från Stockholms hårdaste powertrio var fjolårets bästa metalplatta i mitt universum. Kan man hoppas på förkrossande tunga versioner av Lodbrok och Like the Oar Strikes the Water? Ja, troligen.

15.00 The Outlaws (Sweden Stage)
Undvik Volbeat och kolla i stället in ett av 70-talets ledande rockband från den amerikanska södern. Dessvärre är hälften av originalmanskapet döda, däribland ässet Hughie Thomasson som några kanske känner igen från Lynyrd Skynyrds senaste tioårsperiod.

16.00 H.E.A.T. (Zeppelin Stage)
Det är inte okej att spela i schlagerfestivalen men vi gör ett undantag i den popkulturella snobbismen och går och kollar in H.E.A.T:s krispiga blöjrock.

18.15 The Tubes (Sweden Stage)
Klassisk westcoast, men inte så insmickrande som AOR-kollegorna Foreigner och Journey utan med Zappa-artad satir och skärpa. Anförda av den stundtals bizarre sångaren Fee Waybill.

20.00 ZZ Top (Festival Stage)
Trummisen Frank Beard har varit var trött i många år, men gitarristen Billy Gibbons och basisten Dusty Hill klarar ändå att ro hem vartenda ZZ Top-gig, även efter 40 år som band.

20.30 Bullet (Zeppelin Stage)
Orättvist att sätta Sveriges främsta uttolkare av den rena råbarkade hårdrocken samtidigt, då extremt många potentiella fans lär vara på ZZ Tops konsert. Men försök ändå pinna förbi lagom till deras avslutning.

22.00 Veins Of Jenna (Gibson Stage)
Farväl Falkenberg sa de och drog till Los Angeles för att försöka leva alla Guns N’ Roses-, Mötley Crüe- och Ratt-drömmar. Ett proffsigt liveband blev de på kuppen som gör en bra sleazerockversion av Tom Pettys Refugee.

23.30 Twisted Sister (Festival Stage)
En slentrianbokning som headlineband fastän frontmannen Dee Snider inte direkt är känd för att leverera några jävla slentriangig. Headbanga nacken ur led till deras odödliga high school-hits och garva lite åt hela spektaklet.

Härnäst, Grand Magus-konsert och checkup efteråt. Senare eventuellt en Twisted Sister-intervju och så ska vi kika in på Volbeats presskonferens, mingla lite backstage och försöka njuta av soltimmarna. Imorgon kommer regnet...

Välkomna till Sveriges största musikfestival, Sweden Rock Festival, som slår publikrekord igen och i dagarna fyra bjuder på all slags hårdare rock, från pensionärsboogie till norsk satansmetall. Jag heter Mats Rydström och recenserar skivor i Studentmagasinet och Piraja, och kommer att bjuda på konsertrecensioner, bilder, backstagemingel och kanske ett par intervjuer.

På vägen in har vi träffat en rad celebriteter, band som Dismember, Linnéa från Sonic Ritual och SvD, Hardcore Superstar, Uriah Heep bland många andra. Onsdagen bjöd på Deathstars – Sveriges främsta metalband med människa-maskin-interaktion, uniformer och festliga artistnamn som Whiplasher Bernadotte. Därefter Hysterica, som är ett slags kvinnligt Manowar, återförenade Torch och Amon Amarths vikingadød.

De andra festivalbloggarna är också i full gång: Daniel Josefssons på Aftonbladet, Martin Carlssons på Expressen och inte minst hatbloggen Jag Stannar Hellre Hemma för att nämna några.

Vi startar direkt med onsdagens höjdpunkt, Örebrobandet Witchcraft, som klev på en av de mindre scenerna kl 19.45

Witchcraft (Zeppelin Stage, onsdag 19.45)

På fjärde största scenen, Zeppelin, stod Örebros finaste flumrockare, Witchcraft och levererade ett generöst, varierat men ändå lite mastigt set i den begynnande kylan som nu nästan är förlamande. Vi tillber han med hornen året om och får detta aprilväder i tack? Sug och fräls.
Witchcraft har det senaste året tagit steget till större scener, via bland annat en förbandsturné med Motörhead. Sångaren och gitarristen Magnus Pelander äntrar scenen och välkomnar publiken med Trekkiehälsningen, varvar svensk- med engelskspråkiga låtar och propagerar för Pentagram. Och band som gillar Pentagram gillar jag.
Jansson straffar trummorna barskt, men kvällens insats gör basisten Ola Henriksson som med tajt pondus och ett frenetiskt Cliff Burtonskt huvudskak lägger grunden i ett sound som på Zeppelinscenen dessvärre är lite för yxigt, torrt och modernt.
Trots allt en bra inledning på festivalen.
Härnäst: inte frysa ihjäl! Kröka ner sig? Men i vilket fall stanna klar i knopp för Uriah Heep – som bjuckar på bashjälten Trevor Bolder från Bowies Spiders From Mars-band.

Häpp!

Studentmagasinets utsände, det vill säga jag, Mats Rydström, som vanligtvis recenserar skivor i tidningen anlände på onsdagkvällen. Efter lite tekniskt strul och en svinkall första kväll är bloggen nu igång. Det blir konsertrecensioner, betraktelser, stämningsbilder, backstagesnack och kanske några intervjuer.

Välkomna!

Resan bjöd på skrämmande omväxlande väderlek med hagel, solsken, regn om vartannat. Bilens dj Dave Laroxx från klubbar som Dirty Nights och Heaven & Hell spisade loss superslick AOR hela resan, som smör för öronen: Christopher Cross, Russ Ballard, Toto, Airplay...

På vägen in har vi träffat en rad celebriteter: Tobbe från Dismember, Linnéa från Sonic Ritual och SvD, och Deathstars bland många andra. Uriah Heep gör just nu intervjuer bakom oss. Senare på kvällen tittade killarna från Hardcore Superstar in på väg till Tyskland och var lika goa som vanligt.

De andra festivalbloggarna är i full gång: Daniel Josefssons på Aftonbladet, Martin Carlssons på Expressen och inte minst hatbloggen Jag Stannar Hellre Hemma för att nämna några.

Härnäst Witchcraft!

Som start en tillbakablick på förra årets fest:

{youtube}http://www.youtube.com/watch?v=pz7dR0yms2I{/youtube}