Varje år genomförs tusentals demonstrationer runt om i världen, både fredliga och militanta, mot olika djurförsökslaboratorium.

Så även i Sverige. Studentmagasinet har varit bakom kulisserna och tagit reda på varför djurförsök utförs, hur det går till och vilka krav det ställs på personalen som arbetar med det.

Höga murar, taggtråd och noggranna säkerhetskontroller som slussar in de få besökarna i de svala lokalerna. Smittskyddsinstitutets laboratorium i Solna i Stockholm är inmurat efter konstens alla regler enligt lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar.

Det finns en anledning – innanför murarna finns tusentals djur som används i försök som går ut på att bland annat hitta botemedel för några av de farligaste virusen i världen.

Mats Spångberg är chefsveterinär för sektionen för experimentell biomedicin och han berättar att det finns farliga virus som exempelvis HIV som ingår i riskklass tre. Alla virus, bakterier och parasiter delas in i fyra riskklasser varav ett är det lägsta och fyra är det farligaste. För att komma in på de avdelningar där virusen finns måste man ta sig igenom flera slussar och använda skyddsutrustning såsom skyddsoverall, dubbla handskar och andningsskydd. Allt för att personalen ska kunna arbeta så säkert som möjligt. Dessutom är lokalerna byggda så att inget virus kan komma ut i miljön.

För fem år sedan, år 2003, användes cirka 5 700 djur vid Smittskyddsinstitutets laboratorium i Stockholm. Främst använder man sig av möss, cirka 3 500 stycken. Men det finns även råttor, sork, marsvin, kaniner och apor vid deras avdelning. Aporna, asiatisk makaker, är den art som väcker mest uppmärksamhet.

Smittskyddsinstitutet är den enda institutionen i Norden som får utföra försök på apor. Aporna används bland annat i forskningen av hur hjärnan fungerar och för att finna vaccin mot exempelvis HIV. Det är något som upprör djurvänner som värnar om djurens bästa och som vill avskaffa djurförsök.

– Jag respekterar dem, vi brukar även föra en dialog med till exempel Djurens Rätt. Om det hade gått att använda andra metoder än djurförsök i forskningen så hade djurförsöken redan avslutats. Men det här är ett politiskt beslut och det är en politisk vilja att vi ska skaffa mer kunskap genom djurförsök, säger Mats Spångberg.

Det händer att djurrättsaktivister samlas utanför byggnaden i Solna och demonstrerar.

- Det var en demonstration under Försöksdjurens dag, men den tyckte jag var lugn, fin och värdig, säger Mats Spångberg. Alla aktivister är dock inte lika fredliga, det finns grupper som är militanta och som har hotat personalen. Det är en av anledningarna till att personalen på djurförsöksavdelningen inte får fotograferas.

- Det är av säkerhetsskäl, det finns ju som sagt grupper som agerar mer militantiskt… Inför varje enskilt test som ska genomföras måste forskaren ansöka om tillstånd hos en Djurförsöksetisk nämnd. Forskaren måste då redovisa varför man gör försöket, hur smärtsamt det kommer att vara för djuret, om det verkligen är nödvändigt och hur det kommer att genomföras. Nämndens medlemmar väger försökets syfte mot djurets lidande.

- Forskarna måste ha en ordentlig beskrivning på hur djuret mår, och vilken nivå de avslutar försöket på. Om djuret reagerar mycket under försöket så tas det bort med en gång., säger Mats Spångberg.

– Som chefsveterinär är det jag som ser till att djurskyddet respekteras och efterlevs under försöken.

Mats Spångberg påpekar att i de flesta fall innebär försöket inget lidande för djuret, det kan handla om injektioner och blodprov. I väldigt få försök anses försöket ha en avsevärd svårighetsgrad, vilket betyder att det är smärtsamt för djuret. När djuren inte används i försök så finns ett tiotal djurskötare som ser till att djuren har en så värdig fritid som möjligt. De får mat, sköts om och har rena burar.

Aporna lever i flock och får vistas i rasthagar. Varje dag aktiveras de genom träningsmetoden positiv förstärkelse, till exempel flytta en sak till en annan plats, och när de gör rätt får de omedelbart en godis som belöning. När de får använda hjärnan blir de lugnare än om de skulle vara helt oaktiverade. De möss som finns på institutionen lever parvis då de trivs bäst med det. De får dessutom olika leksaker, material att bygga bo med och andra saker som gör vardagen roligare för dem.

På Smittskyddsinstitutet finns 15 personer anställda. Ofta får de känslor och en relation till djuren, vilket kanske inte är så konstigt då till exempel samtliga 130 apor har egna namn vilket gör dem mer personliga. - Man har ju sina favoriter och visst blir man ledsen när något av djuren försvinner, säger Mats Spångberg. Smittskyddsinstitutet väljer att avliva alla sina djur när försöken är avslutade. Något de kritiserats för då aktivister vill att djuren forslas vidare till djurparker. Djuren obduceras istället och forskas på även efter att de lämnat jordelivet.

– Om vi skulle skänka dem vidare till en djurpark måste vi få ut en hel grupp apor samtidigt då de är vana vid sin flock. Det gäller dessutom att få ut så mycket kunskap som möjligt.

Mats Spångberg tror att djurförsök kommer att finnas kvar tills det tas ett politiskt beslut att avskaffa det. Trots att många försök har och kommer att ersättas av annan teknik.

- Jag tror tyvärr inte att det finns alternativa metoder att ersätta alla tester med. Det viktigaste är egentligen varför vi gör djurförsök. Det är för att ny kunskap ska kunna göra det bättre för människan, även djuren har nytta av det i det långa loppet. Varje år genomförs tusentals demonstrationer runt om i världen, både fredliga och militanta, mot olika djurförsökslaboratorium. Så även i Sverige. Studentmagasinet har varit bakom kulisserna och tagit reda på varför djurförsök utförs, hur det går till och vilka krav det ställs på personalen som arbetar med det. Höga murar, taggtråd och noggranna säkerhetskontroller som slussar in de få besökarna i de svala lokalerna. Smittskyddsinstitutets laboratorium i Solna i Stockholm är inmurat efter konstens alla regler enligt lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar.

Det finns en anledning – innanför murarna finns tusentals djur som används i försök som går ut på att bland annat hitta botemedel för några av de farligaste virusen i världen.

Mats Spångberg är chefsveterinär för sektionen för experimentell biomedicin och han berättar att det finns farliga virus som exempelvis HIV som ingår i riskklass tre. Alla virus, bakterier och parasiter delas in i fyra riskklasser varav ett är det lägsta och fyra är det farligaste. För att komma in på de avdelningar där virusen finns måste man ta sig igenom flera slussar och använda skyddsutrustning såsom skyddsoverall, dubbla handskar och andningsskydd. Allt för att personalen ska kunna arbeta så säkert som möjligt. Dessutom är lokalerna byggda så att inget virus kan komma ut i miljön.

För fem år sedan, år 2003, användes cirka 5 700 djur vid Smittskyddsinstitutets laboratorium i Stockholm. Främst använder man sig av möss, cirka 3 500 stycken. Men det finns även råttor, sork, marsvin, kaniner och apor vid deras avdelning. Aporna, asiatisk makaker, är den art som väcker mest uppmärksamhet. Smittskyddsinstitutet är den enda institutionen i Norden som får utföra försök på apor. Aporna används bland annat i forskningen av hur hjärnan fungerar och för att finna vaccin mot exempelvis HIV. Det är något som upprör djurvänner som värnar om djurens bästa och som vill avskaffa djurförsök.

– Jag respekterar dem, vi brukar även föra en dialog med till exempel Djurens Rätt. Om det hade gått att använda andra metoder än djurförsök i forskningen så hade djurförsöken redan avslutats. Men det här är ett politiskt beslut och det är en politisk vilja att vi ska skaffa mer kunskap genom djurförsök, säger Mats Spångberg. Det händer att djurrättsaktivister samlas utanför byggnaden i Solna och demonstrerar. - Det var en demonstration under Försöksdjurens dag, men den tyckte jag var lugn, fin och värdig, säger Mats Spångberg.

Alla aktivister är dock inte lika fredliga, det finns grupper som är militanta och som har hotat personalen. Det är en av anledningarna till att personalen på djurförsöksavdelningen inte får fotograferas.

- Det är av säkerhetsskäl, det finns ju som sagt grupper som agerar mer militantiskt… Inför varje enskilt test som ska genomföras måste forskaren ansöka om tillstånd hos en Djurförsöksetisk nämnd. Forskaren måste då redovisa varför man gör försöket, hur smärtsamt det kommer att vara för djuret, om det verkligen är nödvändigt och hur det kommer att genomföras. Nämndens medlemmar väger försökets syfte mot djurets lidande.

- Forskarna måste ha en ordentlig beskrivning på hur djuret mår, och vilken nivå de avslutar försöket på. Om djuret reagerar mycket under försöket så tas det bort med en gång., säger Mats Spångberg.

– Som chefsveterinär är det jag som ser till att djurskyddet respekteras och efterlevs under försöken.

Mats Spångberg påpekar att i de flesta fall innebär försöket inget lidande för djuret, det kan handla om injektioner och blodprov. I väldigt få försök anses försöket ha en avsevärd svårighetsgrad, vilket betyder att det är smärtsamt för djuret. När djuren inte används i försök så finns ett tiotal djurskötare som ser till att djuren har en så värdig fritid som möjligt. De får mat, sköts om och har rena burar.

Aporna lever i flock och får vistas i rasthagar. Varje dag aktiveras de genom träningsmetoden positiv förstärkelse, till exempel flytta en sak till en annan plats, och när de gör rätt får de omedelbart en godis som belöning. När de får använda hjärnan blir de lugnare än om de skulle vara helt oaktiverade. De möss som finns på institutionen lever parvis då de trivs bäst med det. De får dessutom olika leksaker, material att bygga bo med och andra saker som gör vardagen roligare för dem.

På Smittskyddsinstitutet finns 15 personer anställda. Ofta får de känslor och en relation till djuren, vilket kanske inte är så konstigt då till exempel samtliga 130 apor har egna namn vilket gör dem mer personliga.

- Man har ju sina favoriter och visst blir man ledsen när något av djuren försvinner, säger Mats Spångberg.

Smittskyddsinstitutet väljer att avliva alla sina djur när försöken är avslutade. Något de kritiserats för då aktivister vill att djuren forslas vidare till djurparker. Djuren obduceras istället och forskas på även efter att de lämnat jordelivet.

– Om vi skulle skänka dem vidare till en djurpark måste vi få ut en hel grupp apor samtidigt då de är vana vid sin flock. Det gäller dessutom att få ut så mycket kunskap som möjligt.

Mats Spångberg tror att djurförsök kommer att finnas kvar tills det tas ett politiskt beslut att avskaffa det. Trots att många försök har och kommer att ersättas av annan teknik.

- Jag tror tyvärr inte att det finns alternativa metoder att ersätta alla tester med. Det viktigaste är egentligen varför vi gör djurförsök. Det är för att ny kunskap ska kunna göra det bättre för människan, även djuren har nytta av det i det långa loppet.

Organisationen Djurens Rätt arbetar hårt för att få befintliga djurförsök att ersättas med alternativa metoder och under våren gav de ut rapporten ”Djurförsök i undervisningen”. De är i rapporten kritiska till att det finns obligatoriska utbildningsmoment som innebär försök på djur. – I flera fall kan studenterna få lära sig genom exempelvis datasimulering, vi tycker att väldigt många djurförsök är onödiga, säger Lise-Lott Alsenius som är presschef på Djurens Rätt och fortsätter:

– Jag tror definitivt att det går att minska antalet djurförsök som görs i utbildningssyfte, det gäller bara för skolorna att komma bort från det bekväma tänkandet de har i dagsläget.

Hon berättar att många studenter hör av sig till organisationen för att få råd om hur de ska göra för att inte behöva delta i undervisning som innebär djurförsök. Djurens Rätt ger råd till studenterna hur de kan gå tillväga i sin kamp om att få dispens.

De arbetar dessutom aktivt med att kontakta olika lärosäten och gymnasieskolor som genomför försök på djur.

– Vi ber dem att överväga sina försök. En del slår ifrån sig vår kontakt och ifrågasätter inte ens vad de håller på med. Det är sorgligt och jag blir bekymrad över den empatiska frånvaron som vi har mött på vissa skolor, säger Lise-Lott Alsenius.