Studenternas främsta syfte är vanligtvis att dryga ut månadskassan. Betalningen har inte något med risken att göra utan baseras på den tid som testet tar.

– Den längsta tiden någon har legat inne är tre veckor i sträck. Vanligtvis betalar vi försökspersonerna någonstans mellan 2 000 och 30 000 kronor. Men det har säkert hänt att vi betalat mer än det också, säger Karin Meyer-Rosberg, vd på företaget Quintiles i Uppsala, som utför kliniska prövningar på uppdrag av läkemedelsindustrin.

Quintiles värvar de flesta av sina försökspersoner genom annonser i dagspressen och Uppsalas studenttidning.

– För studenter är pengar förstås en viktig del, även om en del också gör det av intresse. Patienter och äldre drivs mer av att bidra till en bättre behandling, säger Karin Meyer-Rosberg.

Innan ett medel testas på människor har det genomgått flera andra tester. Det börjar med tester på cellinjer och fortsätter med tester på minst två djurarter. Ett internationellt regelverk styr exakt vilka djurförsök som ska göras innan man får gå vidare och testa på människor.

– Djur och människor är olika, deras reaktioner på läkemedel går inte att översättas till människor rakt av och därför behövs försökspersoner, säger Karin Meyer-Rosberg.

Just olikheten mellan djur och människor gör att det finns vissa risker med försöken. Bara för att läkemedlet är testat på djur och man vet mycket om substansen, finns ändå inga garantier. Den så kallade Elefantmannen-olyckan i London i mars 2006 skapade rubriker i hela världen. Ett experiment med medlet TGN1412, en så kallad monoklonal antikropp, höll nämligen på att kosta sex försökspersoner livet. Biverkningarna kom bara efter några minuter, deras huvuden svällde till tre gånger sin normala storlek och två av männen hamnade i koma. En av dem lever i dag utan fingrar och tår, och en annan utvecklade en aggressiv form av lymfcancer. Produkten TGN1412 var tänkt att påverka det mänskliga immunförsvaret på ett positivt sätt vid sjukdomar som ms, reumatism och leukemi.

Det brittiska läkemedelsverket förklaring till varför testet gick snett då läkemedlet för första gången testades på människor är att det istället orsakade en livshotande inflammation i kroppen.

– Det är omöjligt att fullständigt garantera att det inte skulle kunna hända här, men fokus på säkerheten har ökat ytterligare med tilläggsregler och man har sett över säkerhetsaspekterna i tidiga kliniska försök i flera avseenden och därmed höjt ribban ytterligare, säger Ingrid Wallenbeck, enhetschef för kliniska prövningar på Läkemedelsverket.

Liknande läkemedel som det i London testas även i Sverige, moderna läkemedel är inte sällan baserade på just antikroppar. Antikroppar som läkemedel kan vara av många olika typer och undergrupper, och är mer eller mindre specifikt riktade mot en viss ”måltavla” i kroppen.

– Substanser som påverkar människors immunförsvar är svårare att förutse i djurförsök. Vi har inte testat den typen av läkemedel sedan det hände, och det är väldigt få gånger vi gjort det över huvudtaget, säger Karin Meyer-Rosberg.

Sedan incidenten har regelverken skärpts. Enligt europeiskt direktiv måste speciella regler uppfyllas vid samtliga ”first-time-in-man-studier”. Bland annat får läkemedlet bara doseras på en person i taget, och inte som i England då medicinen gavs i princip till alla försökspersoner samtidigt. Alla försök som sker på människor för första gången måste dessutom äga rum på ett sjukhus och akuten måste vara informerad.

– Vi gör även en extra intern granskning för alla substanser. Säkerheten är en fråga vi jobbar med hela tiden, och jag bedömer risken att något liknande skulle kunna hända som väldigt liten, men det gäller att aldrig tappa fokus på det kontinuerliga säkerhetsarbetet, säger Karin.

Av alla läkemedelsförsök i Europa genomförs mellan 12-15 procent i Norden och drygt hälften av dem i Sverige.

– Det är en tradition sedan 80-talet. Norden och däribland Sverige har arbetat fram ett bra regelverk som i stora delar kommit att tillämpas internationellt. När Europa skaffade gemensamma riktlinjer år 2004, fick det nordiska sättet att arbeta stor genomslagskraft, säger Ingrid Wallenbeck.

Även Japan, USA, Australien, Canada och Sydamerika följer samma etiska principer genom det så kallade ICH-området. Reglerna för läkemedelstester är även samma i hela EU. Forskarna måste ha en väl genomarbetad skriven plan för varje läkemedelsstudie. I Sverige godkänner Läkemedelsverket cirka 420 prövningar om året. För att testerna ska tillåtas krävs dessutom godkännande från den regionala etiska kommittén för det aktuella sjukvårdsområdet. Kommittéerna ska också se till att försökspersonerna får bra och begriplig information och att de förstår den möjliga nyttan, men även risker och obehag med försöket.

– Personerna gör en bedömning innan de är med. Han eller hon får både muntlig och skriftlig information och har möjlighet att ställa frågor. Är man tveksam kan man när som helst avbryta studien, säger Karin Meyer-Rosberg.

Många läkemedelssubstanser sållas bort efter inledande test på människor, mindre än en av tio blir läkemedel. Resten skrotas, en del på grund av för liten effekt, andra på grund av biverkningar som uppkommit under försöksperioden.

– Myndigheterna och företagen har ökat kraven på nya läkemedel och avväger nyttan mot risken i större omfattning i dag. Att utveckla ett läkemedel är en enorm investering och med jämna mellanrum behöver man överväga om läkemedlet är tillräckligt lovande och om man har en rimlig chans att få tillbaka investeringen, säger Ingrid Wallenbeck.