STOCKHOLM När jag valde kurser inför höstterminen bestämde jag mig för att göra något radikalt – att bara läsa heltid. Efter ett år på 150 prcoent tänkte jag belöna mig själv med lite lugn och ro, men nu börjar oron växa. Rädslan för att landa på ytterligare en slacker-kurs äter sakta upp mig inifrån. Jag är livrädd för att slösa min tid, 100 procent känns som ren lathet.

Jag minns högstadiet där det fanns vissa i klassen som fick bra betyg fastän de aldrig pluggade. Det, sa fröken, kommer aldrig att fungera på gymnasiet. Gymnasiet kom och nog tusan fortsatte folk att glida genom sin utbildning. Obehagligt nog fungerar samma taktik utmärkt på universitet.

Att öppna boken första gången veckan innan tentan tycks vara mer regel än undantag och de som gör det tycks klara sig mer än bra, mer behövs inte. Min erfarenhet av högre studier tyder på att det ofta finns en rädsla för att ställa krav. Jag känner inget direkt behov av mer lärarledd tid, jag vill bara att bli behandlad som en kompetent, vuxen människa. När jag har varit lat vill jag att någon, åtminstone NÅGON, ska genomskåda det. Istället för att sänka utbildningens krav till studenternas nivå borde vi tingas höja oss för att klara kurserna. Nej, jag vågar trots allt inte lita på att heltid betyder heltid, det känns nödvändigt att lägga till en kurs.