LUND Så är den där: dagen då du ska ta dina stapplande steg ut i världen som yrvaken magister.

Kanske har du förberett detta tillfälle minutiöst; CV:t är omskrivet till perfektion, bemanningsföretagen underrättade, du har finkammat nätet efter jobb och sitter nu trygg i båten.

Eller så har du kört huvudet i sanden och ignorerat det faktum att du nu är tvungen att lämna ditt älskade Lund.

Lund där du suttit i Stadsparken den siste april, där du gått hem på kullerstensgatorna senare än beräknat. Där du träffat en, två, tre kärlekar och några ragg därtill. Staden där du, konstigt nog, mognade och blev vuxen. Så sakteliga börjar stegen leda bort från Lund och universitetet, ut till den andra verkligheten som faktiskt var slutmålet när du började. För universitetsvärlden är något kokongartad – under sina allra finaste stunder erbjuder den en fristad att skapa sig själv inom.

Under sina värsta är den en trögrodd byråkratisk apparat som utesluter och segregerar. Oavsett vad så finns universitetet alltid i vår närhet och vi förhåller oss ständigt till det. Med agg eller glädje, det spelar ingen roll.

Så när dagen då CSN-utbetalningarna upphör och de feta CSN-inbetalningarna inleds så träder du inte bara in i världen utan ut ur en annan.

Ta ett ordentligt farväl av den!